Etikettarkiv: Solen

Mars nästa

Så där, nu är det bokat och klart. Den 4:e mars 2016 åker jag till planeten Mars med Nasa. Nåja, inte jag personligen men däremot så följer mitt namn med på rymdfarkosten Insight, som landar på Mars den 20:e sept 2016.

Jag och ca 250000 andra som har registrerat namn (biljett) hos Nasa  (före 8 sept 2015).

Det här är dock inget nytt för egen del. Sedan 1999 cirklar en rymdfarkost (Stardust) med mitt namn runt Solen och är tänkt att göra så i en evighet. Läs min tidigare blogg om ”Stardust” .

Det finns faktiskt ca 78000 (seriösa?) människor (varav 12 svenskar) som har anmält sig för en (riktig) enkel resa till Mars. Jag nöjer mig däremot med att mitt namn finns där … INNAN de utvalda kommer dit. Ett slags retfullt ”Kilroy was here” när de anländer 🙂

Då (1999) fick man däremot ingen lika tjusig biljett som denna gång :

marsbiljett

EDIT: Uppskjutningen är uppskjuten till maj 2018.

Jorden lutar

Idag lutar Jorden 23,5 grader, vilket gör att norra halvklotet är som närmast Solen. Den här dagen är mer känd som midsommarafton med allt vad det innebär med jordgubbar, sill, potatis och nubbe. Åtminstone nuförtiden.

Förr … firades den här dagen med en hednisk ”soldyrkan” och det förekom offerfester i fruktsamhetens tecken. Då inföll dessutom midsommar (eg. sommarsolståndet) oftast den 21 juni … men 1952 bestämde man att midsommar alltid skulle vara på en fredag för att bättre passa in på arbetsveckan.

Glad midsommar!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Midsommar

 

 

Stor förändring

För drygt 20 år sedan reste jag runt i Kina, då fortfarande delar av landet var stängt för turister och det krävdes olika visum för andra områden. Det var en speciell upplevelse och något utöver de vanliga ”turiststråken”. Jag började resan i Peking, tog mig sedan ner mot mitten av Kina där jag sen åkte flodbåt (Yangtze River) ut till kusten (Shanghai). Därifrån tog jag mig sedan via Östkinesiska Sjön utmed kusten ner till Hongkong.

På bilden (nedan) ser ni mig strax utanför den förbjudna staden i Peking, på en cykel som jag för övrigt blev ofrivillig ägare till (but that´s another story). Att ge sig ut en tidig morgon på cykel i Peking var något av en en surrealistisk upplevelse. Det fanns bra vägar i staden men knappt någon ägde en bil så det var sällan man såg eller hörde något motorfordon.

Däremot ägde alla en cykel. Jag minns särskilt en tidig morgon när jag var ute samtidigt som alla kineser skulle ta sig till sina jobb. Det var nästan alldeles tyst omkring mig, trots att det var massor av människor ute. Solen gick upp och man hörde bara några plinganden från cykelklockor. Jag fick en underlig, stark och härlig känsla av gemenskap där mitt bland alla tysta cyklande kineser … en känsla som jag fortfarande kan förnimma och må bra av 🙂 Ingenting märkvärdigt alls egentligen … men ändå ett sådant härligt ögonblick … som man knappt kan förmedla till andra. (Jag skulle kanske inte ens ha försökt att blogga om det här 🙂  ).

Nu, drygt 20 år senare, ser jag olika program om Kina på TV och känner inte igen miljön, omgivningarna eller ens de platser jag besökte. Landet har genomgått en enorm förändring de senaste åren. En förändring man knappt kan föreställa sig är möjlig och nu ser man dessutom Kina som nästa blivande ekonomiska stormakt. Men allting har ett pris.

Den här morgonen läser jag om hur Peking har stora problem med smog och myndigheterna uppmanar därför folk att ”undvika att vistas utomhus”. Det känns lite overkligt … nästan som om jag läser om ett ”annat land”, långt ifrån det Kina jag upplevde för inte så länge sedan. Då samlades en grupp människor varje morgon på en kulle i Peking, norr om muren som omgärdade den Förbjudna Staden och ropade och hurrade när solen gick upp över horisonten. Undrar om de ser solen längre?

Bild: Mikael på sin kinesiska cykel, av märket ”Den flygande blå duvan”, i Peking. 

kina_IMG_1111-kopia

Runt solen i en evighet

Jag gratulerade en god vän idag på födelsedagen … och konstaterade samtidigt att det egentligen (något krasst) handlar om en siffra. Antalet varv runt solen … men det är ju ingen bedrift i sig, det är ju bara att hänga med så sköter det sig självt. 🙂 Den stora utmaningen är istället att försöka hålla sig vid liv under tiden.

Jag måste dock erkänna att här har jag fuskat lite. När min kropp en gång konstateras vara död så fortsätter jag att varva solen, i evigheter. Nåja, åtminstone mitt namn. 1999 skickades nämligen en rymdraket (Stardust mission) upp i rymden med ett (eg. 2 st) litet chips inmonterat. På detta chips finns bl.a. mitt namn.

Efter utfört uppdrag (att bl.a. samla in rymdstoft från en komet) frigjordes en kapsel från rymdraketen med stoftet och landade på Jorden (2006) men rymdraketen fortsatte in i en bana runt solen där den kommer att åka runt vår stjärna i all evighet. Runt, runt, …

Det slår alla gravstenar i världen enligt mig, även om det är svårt för anhöriga att besöka den. 🙂 Den nyfikne kan läsa mer om uppdraget på NASAs webbplats här.

” The capsule along with the microchips have been transported to the curation facility at Johnson Space Center in Houston, where they currently reside. The other set of chips is mounted in the spacecraft body and will remain in space forever. ”