För drygt 20 år sedan reste jag runt i Kina, då fortfarande delar av landet var stängt för turister och det krävdes olika visum för andra områden. Det var en speciell upplevelse och något utöver de vanliga ”turiststråken”. Jag började resan i Peking, tog mig sedan ner mot mitten av Kina där jag sen åkte flodbåt (Yangtze River) ut till kusten (Shanghai). Därifrån tog jag mig sedan via Östkinesiska Sjön utmed kusten ner till Hongkong.

På bilden (nedan) ser ni mig strax utanför den förbjudna staden i Peking, på en cykel som jag för övrigt blev ofrivillig ägare till (but that´s another story). Att ge sig ut en tidig morgon på cykel i Peking var något av en en surrealistisk upplevelse. Det fanns bra vägar i staden men knappt någon ägde en bil så det var sällan man såg eller hörde något motorfordon.

Däremot ägde alla en cykel. Jag minns särskilt en tidig morgon när jag var ute samtidigt som alla kineser skulle ta sig till sina jobb. Det var nästan alldeles tyst omkring mig, trots att det var massor av människor ute. Solen gick upp och man hörde bara några plinganden från cykelklockor. Jag fick en underlig, stark och härlig känsla av gemenskap där mitt bland alla tysta cyklande kineser … en känsla som jag fortfarande kan förnimma och må bra av 🙂 Ingenting märkvärdigt alls egentligen … men ändå ett sådant härligt ögonblick … som man knappt kan förmedla till andra. (Jag skulle kanske inte ens ha försökt att blogga om det här 🙂  ).

Nu, drygt 20 år senare, ser jag olika program om Kina på TV och känner inte igen miljön, omgivningarna eller ens de platser jag besökte. Landet har genomgått en enorm förändring de senaste åren. En förändring man knappt kan föreställa sig är möjlig och nu ser man dessutom Kina som nästa blivande ekonomiska stormakt. Men allting har ett pris.

Den här morgonen läser jag om hur Peking har stora problem med smog och myndigheterna uppmanar därför folk att ”undvika att vistas utomhus”. Det känns lite overkligt … nästan som om jag läser om ett ”annat land”, långt ifrån det Kina jag upplevde för inte så länge sedan. Då samlades en grupp människor varje morgon på en kulle i Peking, norr om muren som omgärdade den Förbjudna Staden och ropade och hurrade när solen gick upp över horisonten. Undrar om de ser solen längre?

Bild: Mikael på sin kinesiska cykel, av märket ”Den flygande blå duvan”, i Peking.