För många år sedan liftade jag tvärs över Australien. När jag befann mig ungefär halvvägs stod jag en tidig morgon i en ödslig by och räckte ut tummen för att få lift. Det passerade bara ett par bilar under hela dagen och jag fick missmodigt gå tillbaka till den vänliga damen som hade hyrt ut ett rum för natten och jag bad om en natt till för att försöka igen nästa dag.

Nästa dag … fick jag lift med den första bilen som stannade. Det var 4 killar i en stor bil som frågade vart jag skulle. När jag förklarat så ryckte de lite på axlarna och sa att de skulle åt ett annat håll, för att klättra i berg. Om jag ville så kunde jag få åka med och klättra så skulle de skjutsa tillbaka mig hit igen. Jag var ganska så trött på att stå där utan att få lift men förklarade samtidigt att jag aldrig hade klättrat i berg förut och skulle förmodligen hindra dem.

– ”No worries, mate. Hoppa in istället för att ödsla din tid här vid vägkanten mer. Vi har klätterutrustning till dig med”. Sagt och gjort … och en massa dammiga mil genom öknen senare så hängde jag i ett klätterrep med de fyra grabbarna.

På bilden ser ni att jag är rätt så högt upp, åtminstone med nybörjarens mått mätt. 🙂 Nästan högst upp fanns det en grotta som vi sedan satt och vilade oss i och fick skugga. Utmed väggarna i grottan var det fullt med gamla aborginermålningar. Killarna berättade att berget var heligt för urbefolkningen och att det också fanns en annan lättare väg upp på andra sidan berget.

Väl tillbaka i den ödsliga byn senare samma kväll gick jag tillbaka till den vänliga damen för att hyra ett rum igen och dagen därpå fick jag lift åt det håll jag ursprungligen skulle.

Bilden är från en sliten papperskopia som är avfotograferad och i dåligt skick … men för mig är det en ovärderlig bild, när det kommer till att återuppleva sådana här ögonblick.