Minnen vaknar lättare till liv med hjälp av musik … och när jag skrev förra inlägget om ”lillprinsen” så lyssnade jag samtidigt på musik från den tiden. ”Out of the blue” med Roxy Music fick mig att minnas vårt besök på Wimbledon i slutet på den sommarmånaden. (Det var en sådan där värme-rekord-sommar och hela England snålade med dricksvattnet). Det var olidligt varmt inne på arenan i Wimbledon och Johan mådde inte bra (av värmen) så vi sökte oss ner i en av gångarna för att få skugga. Vi hittade en smal gång nere under läktaren och lade oss på golvet.
En kille i träningskläder sprang emot oss och hoppade över oss … han vände sedan lite längre bort och hoppade över oss igen. Nästa gång han vände så försökte vi flytta på oss så gott det gick i den smala gången. Han stannade upp framför oss och började tänja. ”It’s ok, Im just varming up, but your friend seems to be a liitle bit dizzy” sa han och tittade på Johan som inte hade rest sig upp. ”You better stay here in the shadow”, sa han till Johan och fortsatte värma upp.
När nästa match skulle börja visade det sig att den killen skulle spela och på tavlan stod det att han hette Nastase (en känd tennisspelare på den tiden). Vi gick vidare för att se Björn Borg spela en kvartsfinal … men Johan ville (klokt nog) sitta i skuggan utanför den arenan. Efter matchen åkte vi till hotellet där en av träningsledarna tyckte att Johan, som nu hade blivit sämre, för säkerhets skull skulle åka till sjukhuset. Det visade sig att Johan hade fått någon kombination av solsting och uttorkning.
Denna händelse började jag minnas … när jag lyssnade på (bl.a) ”Out of the blue” med Roxy Music. Musik har en märklig förmåga att framkalla gamla minnen. (I övrigt kan nämnas att Johan tillfrisknade. Året efter (1976) fick Ilie Nastase möta Björn Borg i Wimbledon-finalen som Borg vann).
