Mitt facebook-konto har spärrats för dom tror jag är en hacker från Turkiet. Som gör inlägg på svenska?
Får väl twittra lite så länge … (uppe till höger). Kviddevitt.
Mitt facebook-konto har spärrats för dom tror jag är en hacker från Turkiet. Som gör inlägg på svenska?
Får väl twittra lite så länge … (uppe till höger). Kviddevitt.
I gömmorna fann jag en gammal polaroidbild (nedan) på mig där jag är 18 år och sitter på sängkanten i mitt gamla pojkrum. Jag minns ögonblicket. Det var dagen innan jag skulle ut på min första tågluff i Europa. Förväntningarna inför äventyret var stora och jag hade sett fram emot det länge.
Resan gick genom ”alla” länder i Europa och jag gjorde, som många andra, nybörjarfelet att försöka se så mycket som möjligt på 30 dagar. En plats här och en annan plats där … och på nattåget satt jag upp många nätter och sov för att spara både tid och pengar.
Många platser och många länder blev det … och när jag 1 månad senare var tillbaka så hade jag massor med intryck och resminnen med mig. Det blev ett par tågluffar till senare i livet … men då reste jag på ett annat sätt, med färre platser och färre länder.
Jag har nu installerat ett plugin här i bloggen som heter KC Related Posts och det ger besökaren tips om andra inlägg som är gjorda tidigare här och som dessutom liknar det nyss lästa inlägget (baserat på kategorier).
Jag uppskattar själv, när jag läser andra intressanta bloggar, att snabbt och enkelt direkt hitta fler liknande inlägg, utan att behöva läsa igenom alla övriga hundraelva inlägg. Det brukar visserligen funka hyfsat med sökfunktionen (om man har bra nyckelord) men det är mycket bättre att få det serverat såhär smidigt.
Exempel (-bild) på hur det kan se ut när man klickar sig in på ett inlägg här på bloggen:
Den årliga traditionen där adrenalinstinna män vill visa sig modiga genom att springa framför tjurarna i spanska Pamplona har nyligen genomförts. Åtta personer skall enligt uppgift ha skadats på den 800 meter långa tjurrusningen. Hur många tjurar som har skadats framgår däremot inte. 40 st bilder från Pamplona.
I det gamla Egypten var tjuren, Apis, helig. Tiderna förändras.
” I have tasked the men and women of NASA with an ambitious new mission: to break new boundaries in space exploration, ultimately sending Americans to Mars. ” – Barack Obama
Den som brukar hålla sig uppdaterad med nyheter har förmodligen läst att USA har skickat upp sin sista bemannade rymdfärja, Atlantis … åtminstone på ett bra tag. NASA siktar nu istället på att försöka få iväg en bemannad farkost till planeten Mars.
De 4 sista besättningsmedlemmarna på Atlantis åkte upp till ISS den 8 juli och skall tillbringa 12 dagar på den internationella rymdstationen. Här kan du se livesändningen från rymden i HD, vilket innebär en bättre bildkvalité.
I England har man nyligen avslutat Glastonbury Festival 2011 efter 5 hela dagar. Det är Europas största musikfestival med 175.000 besökare. Se bilder från evenemanget. Här kan du se några musikvideos från Glastonburyfestivalen. Nästan som att vara där. 🙂
U2, Beyonce, Coldplay, Morrisey, Paul Simon, The Chemical Brothers, Robyn, Susanne Vega, Neneh Cherry och mååånga fler spelade på festivalen. 195 pound (ca 2000 kr) kostade en biljett men utslaget på 5 dagar och alla band så är det ett ok pris. Nästa festival i Glastonbury blir 2013.
PS. Sista bilden (nr 35) rimmar dåligt med festivalens uppmaning; ”Love the farm, leave no trace”. Där ligger Slottskogen i lä. 🙂
Här hemma i Sverige oroar vi oss för lite regn på midsommar … men om man bor i Afrika finns det annat att ducka för, en sandstorm t.ex. I 4 timmar satt Bob Poole från National Geographic fast i den här sandstormen. (Helskärmsläge på). Nästa gång det regnar en liten skvätt på min sill å potatis skall jag inte klaga, det kunde ha varit värre.
Förra året vid den här tiden åkte jag till Sicilien och som vanligt kom jag hem med en hel del bilder. I morse letade jag upp bilderna för att få lite smak av sommar och semester igen. Här är några av bilderna … från den norra delen av Sicilien, i och runt Palermo.
För många år sedan liftade jag tvärs över Australien. När jag befann mig ungefär halvvägs stod jag en tidig morgon i en ödslig by och räckte ut tummen för att få lift. Det passerade bara ett par bilar under hela dagen och jag fick missmodigt gå tillbaka till den vänliga damen som hade hyrt ut ett rum för natten och jag bad om en natt till för att försöka igen nästa dag.
Nästa dag … fick jag lift med den första bilen som stannade. Det var 4 killar i en stor bil som frågade vart jag skulle. När jag förklarat så ryckte de lite på axlarna och sa att de skulle åt ett annat håll, för att klättra i berg. Om jag ville så kunde jag få åka med och klättra så skulle de skjutsa tillbaka mig hit igen. Jag var ganska så trött på att stå där utan att få lift men förklarade samtidigt att jag aldrig hade klättrat i berg förut och skulle förmodligen hindra dem.
– ”No worries, mate. Hoppa in istället för att ödsla din tid här vid vägkanten mer. Vi har klätterutrustning till dig med”. Sagt och gjort … och en massa dammiga mil genom öknen senare så hängde jag i ett klätterrep med de fyra grabbarna.
På bilden ser ni att jag är rätt så högt upp, åtminstone med nybörjarens mått mätt. 🙂 Nästan högst upp fanns det en grotta som vi sedan satt och vilade oss i och fick skugga. Utmed väggarna i grottan var det fullt med gamla aborginermålningar. Killarna berättade att berget var heligt för urbefolkningen och att det också fanns en annan lättare väg upp på andra sidan berget.
Väl tillbaka i den ödsliga byn senare samma kväll gick jag tillbaka till den vänliga damen för att hyra ett rum igen och dagen därpå fick jag lift åt det håll jag ursprungligen skulle.
Bilden är från en sliten papperskopia som är avfotograferad och i dåligt skick … men för mig är det en ovärderlig bild, när det kommer till att återuppleva sådana här ögonblick.
Jag gratulerade en god vän idag på födelsedagen … och konstaterade samtidigt att det egentligen (något krasst) handlar om en siffra. Antalet varv runt solen … men det är ju ingen bedrift i sig, det är ju bara att hänga med så sköter det sig självt. 🙂 Den stora utmaningen är istället att försöka hålla sig vid liv under tiden.
Jag måste dock erkänna att här har jag fuskat lite. När min kropp en gång konstateras vara död så fortsätter jag att varva solen, i evigheter. Nåja, åtminstone mitt namn. 1999 skickades nämligen en rymdraket (Stardust mission) upp i rymden med ett (eg. 2 st) litet chips inmonterat. På detta chips finns bl.a. mitt namn.
Efter utfört uppdrag (att bl.a. samla in rymdstoft från en komet) frigjordes en kapsel från rymdraketen med stoftet och landade på Jorden (2006) men rymdraketen fortsatte in i en bana runt solen där den kommer att åka runt vår stjärna i all evighet. Runt, runt, …
Det slår alla gravstenar i världen enligt mig, även om det är svårt för anhöriga att besöka den. 🙂 Den nyfikne kan läsa mer om uppdraget på NASAs webbplats här.
” The capsule along with the microchips have been transported to the curation facility at Johnson Space Center in Houston, where they currently reside. The other set of chips is mounted in the spacecraft body and will remain in space forever. ”