1999 kom bandet Black Star Liner ut med albumet Bengali Bantam Youth Experience! Jag som är lite svag för indiska influenser och udda mixar i musiken lät då den här cd:n gå på konstant repeat ett oändligt antal gånger. Black Star Liner kommer f.ö. från Leeds och har ofta med sitar och tabla i sina låtar. Nyligen hittade jag en mix på YouTube med flera av deras låtar … men förmodligen inget för din sofistikerade musiksmak … eller?
Tack alla i ehandelsklassen för den fina presenten! Vackra blommor och ett kilo kexchoklad, det uppskattades verkligen. Ha en skön sommar allesammans! Mobilbild:
Jag har passerat en sportaffär några gånger som har en stor skylt på utsidan som säger Vi har cykel. Jag reagerar varje gång på texten … något känns fel. Vi har cykelrea, eller Vi har cyklar känns bättre men kanske att någon språkregel godkänner formuleringen Vi har cykel? Hade de bara haft en enda cykel till försäljning hade det kanske funkat men med rader av olika cyklar innanför butiksfönstret så faller det.
Möjligtvis är det å andra sidan så finurligt uträknat av de kommersiella krafterna att de medvetet har formulerat sig lite ”tokigt” för att man skall reagera på reklamen. Men att målgrupppen skulle vara potentiella språkpoliser verkar lite långsökt. 🙂
Just nu har jag inget behov av att förflytta mig långsamt framåt med hjälp av pedalkraft så det lockande budskapet Vi har cykel funkar inte på mig … men kanske att jag någon gång får andra behov och då kommer jag möjligtvis att tänka på skylten. Men det betyder inte att jag går till den affären för mitt inköp. Sist jag köpte ett exemplar av nämnda tvåhjuling så skedde det på Sportson och jag skulle nog välja den affären igen eftersom jag brukar föredra nischade butiker med djupare kunskap om produkten.
Om … jag någon gång för övrigt skulle köpa en cykel så blir det förmodligen en elcykel. Man kan ju inte använda gammal förlegad teknik från 1900-talet. Skämt åsido, jag har haft flera cykelsemestrar, både här hemma och i utlandet, och det är ett härligt sätt att koppla av och se sig omkring i sitt eget tempo. Ha en skön semester allesammans!
Förra året vid den här tiden åkte jag till Sicilien och som vanligt kom jag hem med en hel del bilder. I morse letade jag upp bilderna för att få lite smak av sommar och semester igen. Här är några av bilderna … från den norra delen av Sicilien, i och runt Palermo.
För många år sedan liftade jag tvärs över Australien. När jag befann mig ungefär halvvägs stod jag en tidig morgon i en ödslig by och räckte ut tummen för att få lift. Det passerade bara ett par bilar under hela dagen och jag fick missmodigt gå tillbaka till den vänliga damen som hade hyrt ut ett rum för natten och jag bad om en natt till för att försöka igen nästa dag.
Nästa dag … fick jag lift med den första bilen som stannade. Det var 4 killar i en stor bil som frågade vart jag skulle. När jag förklarat så ryckte de lite på axlarna och sa att de skulle åt ett annat håll, för att klättra i berg. Om jag ville så kunde jag få åka med och klättra så skulle de skjutsa tillbaka mig hit igen. Jag var ganska så trött på att stå där utan att få lift men förklarade samtidigt att jag aldrig hade klättrat i berg förut och skulle förmodligen hindra dem.
– ”No worries, mate. Hoppa in istället för att ödsla din tid här vid vägkanten mer. Vi har klätterutrustning till dig med”. Sagt och gjort … och en massa dammiga mil genom öknen senare så hängde jag i ett klätterrep med de fyra grabbarna.
På bilden ser ni att jag är rätt så högt upp, åtminstone med nybörjarens mått mätt. 🙂 Nästan högst upp fanns det en grotta som vi sedan satt och vilade oss i och fick skugga. Utmed väggarna i grottan var det fullt med gamla aborginermålningar. Killarna berättade att berget var heligt för urbefolkningen och att det också fanns en annan lättare väg upp på andra sidan berget.
Väl tillbaka i den ödsliga byn senare samma kväll gick jag tillbaka till den vänliga damen för att hyra ett rum igen och dagen därpå fick jag lift åt det håll jag ursprungligen skulle.
Bilden är från en sliten papperskopia som är avfotograferad och i dåligt skick … men för mig är det en ovärderlig bild, när det kommer till att återuppleva sådana här ögonblick.
För er som inte har lyssnat och läst under kvällen, om Apples olika nyheter (mjukvaror och tjänster), kan jag berätta att det har presenterats en hel del från Apples event (WWDC). (Av dessa ser jag mest fram emot Lion som kommer redan nästa månad).
Det är alltför många saker / detaljer / finesser / förändringar / etc, som det har lagts till och slipats på att jag inte tänker lägga tid på att nämna dem här. (Enbart Lion påstås ha 250 nya funktioner). Istället kan ni läsa om dem på olika Mac-webbplatser. Jag rekommenderar aapl.se som har samlat nyheterna från de flesta svenska Mac-sajterna.
Eventet har precis avslutats när jag skriver det här så det lär väl förmodligen ta ett dygn eller två innan alla Mac-skribenter har fått skriva och tycka till om allt. Så småningom kommer även en filmad version av presentationen att finnas på den här adressen.
Av alla rykten som har spridits om det nya operativsystemet till Apples produkter så är det den här killen som har lyckats bäst. 🙂 Fyndigt och småroligt i jämförelse iaf …
När jag fotograferade Blodomloppet i måndags fick jag syn på ett bekant ansikte, tränaren Yannick Tregaro. Här ser du hans målgest när han passerar mållinjen efter 10 km på 36 min 34 sek, vilket måste anses som en mycket bra prestation. Det gav honom en 10:e placering … av 809 deltagare (herrar 10 km). (Den som har noterat en annan placering tidigare vet nu att Yannick kom på 10:e plats och inget annat). Snyggt jobbat!
Yannick är för övrigt också intresserad av fotografering kan man läsa på hans webbplats.
PS. Kul att den här bilden på Yannick kom till användning.
I måndags kväll var jag och fotograferade några av mina arbetskamrater när de sprang Blodomloppet i Slottskogen. Här har de precis gått i mål och fått sina åtråvärda medaljer. Efter loppet var det picnic i gräset som alla lagen blev bjudna på.
Från vänster: Felicia, Lotta, Jonas, Martina och Claes. Resultaten hittar du här.
För ett tag sedan skrev jag om världen dyraste fotografi. Den här gången handlar det om fotografens oumbärliga ”verktyg”, kameran. En 88 år gammal Leica såldes till en asiatisk samlare för 12 miljoner kronor.