Jag lånade ut en kamera till en bekant för många år sedan som skulle ut och resa ”Jorden runt”.

Jag minns att vi stod i en bar och hängde över varsin öl medan vi pratade om hans resa. Han sa bl.a. att han hade svårt att tänka sig ett Svensson-liv här hemma i den vintriga kylan med ett vanligt, tråkigt kneg. Det är ju inte helt ovanligt att höra dissningar om den svenska kalla, mörka vintern så jag la inte så stor vikt vid det då utan tänkte att han står säkert här om ett år igen och gnäller om samma saker.

Men han kom aldrig tillbaka. Flera år senare droppade det ner några bilder i brevlådan tagna med min kamera. Det var från hans bröllop – på Filippinerna. Han hade slagit sig ner där för gott och gift sig med en filippinska. Han såg ut att må bra och förhoppningsvis fick han det liv han längtade efter. Min kamera såg jag aldrig mer men den fick väl bli min ”bröllopspresent” 🙂

Tankarna på honom har dykt upp lite då och då i mitt liv när jag har funderat över mina egna livsval. Vi har förmågan att styra / ändra våra liv om vi verkligen vill men många gånger är det våra rädslor och vår feghet som bromsar oss. Man ”vet vad man har men inte vad man (inte) får” … men ett Svensson-liv är ju också ett val. Om än indirekt.