En Spotify-spellista med lite soft musik för en lat söndag … eller måndag.
månadsarkiv: september 2014
iPhone 6 – stor eller liten?
Idag var jag i en butik och klämde på nya iPhone 6 och 6+ (den stora). Jag behövde inte många sekunder på mig att bestämma mig för att inte ta den stora modellen. ”Too big” för min smak. Känslan var lite som att försöka svara i en iPad, typ, men det passar säkert andra, med andra behov. (Dessvärre hade de inga ”små” iPhone 6, 64 Gb hemma i butiken, bara 16 Gb).
Något jag upplevde var att den nya 6:an är kvickare i responsen än jag hade väntat mig, fast å andra sidan … min gamla iPhone 4 börjar (jämförelsevis) bli rätt trött nu 🙂 Det finns för övrigt en del bra saker att säga om nya 6:an (och iOs 8) … bl.a att kameran i mobilen har fått det högsta betyget i ett ansett test. Det skall även bli intressant att filma i 240 bilder/sek (slowmotion).
Agnes Obel
För inte sååå många år sedan … lyssnade man på radio (oftare) och hade man tur (tajming typ) så spelade de den musik man gillade. Då kunde man gå till skivaffären nästa dag och lyssna på hela vinyl/cd-skivan innan man bestämde sig för att köpa den.
Numera finns iTunes och Spotify (m.fl.) på ”en dator nära dig” och det underlättar (*understatement*) när man vill hitta musik som man gillar. (Dessutom behöver man nu inte heller köpa hela skivan/albumet om man kanske bara gillar 2 – 3 låtar).
Nu när musiken finns ”bara ett klick bort” så har jag upptäckt massor av musik som jag annars förmodligen aldrig hade letat efter tidigare. Ett (av många) exempel är den begåvade och lågmälda danska artisten Agnes Obel (nedan).
Björn Borg, solsting och uttorkning
Minnen vaknar lättare till liv med hjälp av musik … och när jag skrev förra inlägget om ”lillprinsen” så lyssnade jag samtidigt på musik från den tiden. ”Out of the blue” med Roxy Music fick mig att minnas vårt besök på Wimbledon i slutet på den sommarmånaden. (Det var en sådan där värme-rekord-sommar och hela England snålade med dricksvattnet). Det var olidligt varmt inne på arenan i Wimbledon och Johan mådde inte bra (av värmen) så vi sökte oss ner i en av gångarna för att få skugga. Vi hittade en smal gång nere under läktaren och lade oss på golvet.
En kille i träningskläder sprang emot oss och hoppade över oss … han vände sedan lite längre bort och hoppade över oss igen. Nästa gång han vände så försökte vi flytta på oss så gott det gick i den smala gången. Han stannade upp framför oss och började tänja. ”It’s ok, Im just varming up, but your friend seems to be a liitle bit dizzy” sa han och tittade på Johan som inte hade rest sig upp. ”You better stay here in the shadow”, sa han till Johan och fortsatte värma upp.
När nästa match skulle börja visade det sig att den killen skulle spela och på tavlan stod det att han hette Nastase (en känd tennisspelare på den tiden). Vi gick vidare för att se Björn Borg spela en kvartsfinal … men Johan ville (klokt nog) sitta i skuggan utanför den arenan. Efter matchen åkte vi till hotellet där en av träningsledarna tyckte att Johan, som nu hade blivit sämre, för säkerhets skull skulle åka till sjukhuset. Det visade sig att Johan hade fått någon kombination av solsting och uttorkning.
Denna händelse började jag minnas … när jag lyssnade på (bl.a) ”Out of the blue” med Roxy Music. Musik har en märklig förmåga att framkalla gamla minnen. (I övrigt kan nämnas att Johan tillfrisknade. Året efter (1976) fick Ilie Nastase möta Björn Borg i Wimbledon-finalen som Borg vann).
Lillprinsens dagbok
När jag var 17 år tillbringade jag en sommarmånad i Bristol (England) på en kombinerad språk- och träningsresa. På förmiddagarna var det språkundervisning och på eftermiddagarna tränade vi volleyboll. Eftersom vi var unga och odödliga och givetvis klarade av ”allt” så gick vi sedan ut på någon pub / dansställe. Varje kväll.
Jag minns bl.a. att jag och min fllickvän Ann-sofie stod i kön till det populäraste och största dansstället (discot) i Bristol och när vi blev insläppta frågade vakten varifrån vi kom. ”- Jaså, ni är från Sverige. För en timme sedan släppte jag in en journalist från Sverige, ni kanske träffar honom därinne”.
Lite senare stötte vi på min rumskamrat Johan (vi bodde två och två inhysta hos olika familjer) och jag frågade honom bl.a. om han möjligtvis sett till någon svensk journalist. Då visade han mig ett press-kort som han hade låtit tillverka, där det (förutom ordet PRESS i stora röda bokstäver) stod en massa trams … som t.ex. att ”detta kort berättigar till full tillgång till lillprinsens dagbok”.
Han hade gått förbi hela den långa kön och viftat med presskortet åt vakten (som förstås inte kunde läsa svenska) och han hade dessutom inte behövt betala inträde. Resten av den sommarmånaden gick han under smeknamnet ”journalisten”.
En av låtarna som var populär på dansgolvet då (på vinylskivornas tid) var den här :
Fotoutställning – Vivian Maier
Jag hade hoppats att få se ännu mer av alla de fotografier som inte har visats (på webben). Det påstås ju finnas mer än 100 000 bilder som Vivian Maier har tagit. Nu hade jag redan sett (nästan) alla de utställda fotografierna på webben så den förhoppningen grusades.
Kul ändå att få se dem i större format och ”live” … det är trots allt en annan upplevelse, än att betrakta dem på webben i (ca) 600 pixlars storlek. Den som inte har sett Vivians bilder innan och är det minsta intresserad av gatufotografering bör inte missa den här fotoutställningen i Göteborg.
